Vilken trevlig uppfinning facebook är. I går fick jag ett meddelande från en barndomskamrat som hade sett mitt inlägg till en gemensam vän. Hon kände igen mig efter alla år. Själv gjorde jag en bakåtresa till huset där mormor bodde. I hörnet av Borraregatan och Juliebögatan vill jag minnas. I tant Halvarssons hus. Hon med de fruktansvärt fula egentillverkade tygdjuren. Jag tror jag fick en hundliknande skapelse en gång. Den "sprang" visst bort på hemvägen. Eva som min kamrat heter bodde på nedre våningen med sin familj, hos sin mormor. Hur sjutton rymdes de? Man hade verkligen inte stort svängrum på den tiden. I hörnet av tomten stod en liten lekstuga som vi ibland "bodde" i. På vintrarna plogade min morbror hela gården och lade upp snön i perfekta högar som vi INTE fick hoppa i. Fast ...
Jag har flera goda karameller i min minnesask. De med bittersamak plockar jag bort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar