Upphittat

Efter regnet

Som jag letat. Så retfullt, jag vet att jag har lagt den just där jag letar. Den nya tandtråden i sin blå plastförpackning. Nä, den kostade inte många Dollarstore-kronor men jag gillar inte när saker försvinner. Kanske hade den sugits ner i mitt svarta hål, där förmodligen nyckeln till tvättstugenyckeln ligger. Kanske kände sig den lilla nyckeln ensam och oupphittad och ropade till sig tandtråden. När jag vänt upp och ner på den vita tygpåsen från IKEA tjugotvå gånger minst, så ... där låg den. Jag hade bara inte sett den.

Hur ofta är det inte så? Man letar runt men upptäcker ändå inte ...

Vår familj var bekanta med en hyvens pizzaägare från Cypern. Han vinkade så glatt när jag gick förbi hans lilla matställe och framförde hälsningar till min familj, främst till barnen. När vi någon gång köpte någon pizza, pratade han glatt med oss och gav komplimanger till Ida-fina. Vi tyckte verkligen om denna trevliga kille.
Men vi såg inte, i och för sig sökte vi inte heller. Nu sitter denna man inne för övergrepp på några flickor. FY FAAAN!!!

En av personerna i min nya Anne Tyler-bok "Påminnerskan" påstår att det bara ryms en viss mängd romantik i taget i universum, och med tanke på vilken romantisk yra som har genomsyrat vårt land det senaste halvåret, begriper jag varför min tillvaro är så befriad från tokyrsliga känslor.

Klocka 11.28 i dag vänder dagen mot mörkertider.