Som järnvägsunge var jag privilegierad när jag växte upp. SJ-folket hade fria resor som löneförmån och det utnyttjades av vår familj varje sommar. För det mesta tågade vi till Lund där moster bodde med sin familj. De var mitt skrytobjekt inför kompisarna. Kusinerna i skåne. Kusinerna med balettklänningar. Vita vackra åtråvärda. Åhh som jag ville prova dessa tyllskapelser. En gång gjorde jag det i hemlighet men ... jag var alldeles för rultig. Svettig och arg drog jag in magen men ...
Jag tror inte att jag provade den något mer. Det var nog ingen som märkte att sömmen hade släppt i sidan. Förlåt!
2 kommentarer:
Åh, du var säkert jättesöt i balettklänningen!
Bättre rund i barndomen, än en fläskig, flåsig och osund panschis, det är du INTE.
fast balettklänningdrömmen är begravd.
Skicka en kommentar