Arbetsveckan är snart till ända. Blev den bra eller dålig? Eller kanske som en vanlig vecka på jobbet. Det kan duga tycker jag. Att allt känns igen och inga stora saker händer. Det är i det lilla undren sker. Fast man inte alltid uppfattar dem. Förrän efteråt. Så är det för mig i alla fall.
Den privata veckan har varit sämre. Mitt mått på 80 bra och 20 mindre lyckat har inte stämt denna vecka. Snarare det omvända. Detta beroende på att jag hör att en del av mina partikamrater hellre vill hålla sig väl med borgarna i kommunen än med de anställda på golvet i beslutet om semesterperioderna. Blir det så ber jag att få rekommendera mig. Jag kan inte ställa mig bakom ett sådant beslut. Nästan 800 av mina kollegor har skrivit på protestlistor. Vår lokalförening begår självmord om vi är med på detta.
I morgon ska jag följa med tre trevliga kvinnor till Haparanda och tokshoppa. Hittar jag en traktorägare till rimligt pris slår jag nog till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar