Joggingpoesi?

Förförande vackra står de pärlprydda vinterträden på rad
tveksamt vinkande med silvergrenar.

Morgontidig skata betraktar världen från hustaket,
vickar lojt med långa stjärtfjädrar
ovetandes om lågkonjunktur och neddragningar.

Slingrande, isfläckad, ändå lockande,
breder vägen ut sig,utmanar pigga fötter att springa jorden runt.
Snabbt pulserar blodet, den bottenfrusna själen veknar.
Nattankar spricker i solen och blir förlåtna.