Det är trevligt när min unge är hemma. I dag tog vi en löprunda i skogen och höll samma takt så pass att jag kände mig vara riktigt snabb. MEN när det var ca en kilometer kvar frågade hon vänligt om det gjorde något om hon ökade farten lite. LITE? Jag kände vindraget och så var hon borta. Fort blev jag av med villfarelsen om evig ungdom.
Ikväll blir det bok-kafeé och senare umgänge med Ida och Johansson. Vad hennes dator heter vet jag inte, vi har inte blivit presenterade för varandra.
Nu är sommaren i sin skiraste grönska och jag lagrar den i min hårddisk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar