Oro

Oro, är mitt mellannamn. Och det blir värre framåt natten, eller med åldern. Anna Mannheimer hade en idé i sitt Söndagsprogram om att vi ska enas om en orossak i sänder. Tex. denna veckan kan vi oroa oss för att våra bankkort ska kapas och nästa vecka för .... emellertid riktas min ängslan konstant både jämna och ojämna veckor mot och kring min inre krets. Det är inte mycket att göra åt, bara förhålla sig och stå ut med ängslanstankar.

Häggen har slagit ut, alldeles för tidigt, i morgon, på Urbandagen är med rätta tiden inne. Det får väl ändå vara någon j-a ordning. Snart har de blommat färdigt men då finurligt nog, kan vi njuta av syrenernas prakt. Skeenderna i naturen kommer och går liksom förälskelser. Rätt var det är travar vi i snömodden igen, och längtar tillbaka till sommaren. Det motsatta har aldrig drabbat mig.

Joggingen i morse gick lätt som en plätt, hade tom. medvind en hel kilometer. Dock för att inte klemas bort, regnade det på slutspurten.

Jag har fått flera vänner på facebook. Men än fler är de som ligger i min vackra minnesask och trängs.