Tåg

Mor står alltid i fönstret och avskedsvinkar.

I snöslask och motvind travade jag i sällskap med annat redigt vänsterfolk i det traditionella förstamajtåget. Vi var drygt hundra tappra som marscherade genom Kirunas gator. I mitt "tidigare" liv i staden, tillbringades valborgsmässohelgen ute på någon pimpelsjö för det mesta och demonstrationer för jämlikhet och rättvisa var inte någon högprioriterad aktivitet. Andras intressen fick komma i första hand. Nu äger jag.

Från olika håll vill man påstå att första majfirandet lider sotdöden och kommer att ersättas av grupper på facebook. Må så vara, leden har säkert glesnat under åren som gått, men ingen facebookgrupp kommer att få mitt vänsterhjärta att klappa stolt och varmt som det gör när jag går i förstamaj-tåget.

I eftermiddag går ett annat tåg, johansson ska packas ned och vi reser hem igen.