torsdag 13 maj 2010

Besvikelser.

Jag har kollat med Resia, man får igen pengarna om det skiter sig med mallis. Eller så kan man boka om. Jag har även kollat med jobbet, jo, det går att göra ett ångerköp på semesterdagarna. MEN min vikarie är ju garanterad att få jobba ... det blir surt med dubbla personalkostnader.
De ekonomiska konsekvenserna för en inställd resa är minimerade. Men besvikelsen ...
Den kommer att ligga som en rutten tomat i magen.
Jag kommer ihåg en inställd efterlängtad rolighet från svartvita tiden. Mina syskon och jag skulle få ha en julgransplundring vilket vi aldrig haft tidigare. Däremot hade vi varit inbjudna på ett antal hos våra små kamrater i huset. Det pirrade förväntansfullt och trevligt i hela kroppen när jag såg alla godispåsarna i skåpet under skafferiet. Med namn på, Ann-Kristin, Anette, Lars, Svante och ... jag minns inte alla. Som jag längtade. Och väntade. Och längtade. Och grät ... När mässling eller vattkoppor, endera drabbade oss i tur och ordning, och blev vad askmolnet är i dag. Allt blev inställt, festen kunde inte ombokas. Innan sjukdomarna härjat färdigt hos tre barn, hade tjugondaknut passerat för länge sedan. Vem som åt upp godisen kommer jag inte i håg. Hoppas att jag var delaktig.

Jag har genom åren tränat på att hantera besvikelser, har nog svart bälte eller borde ha.
Det kommer inte att falla några tårar i morgon om det är mörkt på avgångstavlan. Men kanske tar jag på mig bikinin och smuttar på ett glas rött i hemmasoffan.

Inga kommentarer: