Mormor och farmor bodde på varsin sida om vägen. När jag blev lite trött på mormor, gick jag över till farmor en sväng.
I det här huset bodde min mormor Hilma tillsammans med min morbror när jag var en liten flicka. Som barn hade morbror en hjärntumör som han opererade bort. Mormor var noga med att berätta att hon fick ta med honom till professor Oliverqrona i huvudstaden. Min morbror fick en kvarvarande nedsättning i ena armen och hade en lite vinglig gång. Vilket gjorde att jag tyckte det var pinsamt när ungarna ropade fullgubbe. Min snälla morbror SKÄMDES jag för. Nu när jag tänker på det blöder mitt hjärta. Men barn kan vara grymma.
Huset är helrenoverat och ommålat men lite barndomsvibbar finns kvar.
2 kommentarer:
Bakom träden där på gården fanns en ganska stor platt sten, där la mormor och jag brödsmulor till snösparvarna.
(Nu kanske det här inlägget kommer två ggr..) Men hans funktionsnedsättning i armen och hans vingliga gång berodde väl på barnförlamningen som han hade som liten?!
Skicka en kommentar