Ideidé

Det är skönast att beskåda vintern inifrån.


Kylan har fortfarande grepp om tillvaron. Helst skulle jag gå i vinterdvala som tex. igelkotten. Den gosar till sig i en lövhög när kylan biter till i nosen och sover där så gott som hela vintern. Skulle det vara så att den ätit för lite innan vaknar den och ger sig ut på matletning. Ser man någon yrvaken hungrig sådan är det behjärtansvärt att bjuda på lite krubb risken är annars stor att den fryser ihjäl.
Jag har tagit mig en halvdvala i dag. Efter nästanfrysaihjäl-promenaden.
Den här årstiden är det många som åker skidor, dock inte jag. Jag har alltid bakhalt hur jag än vallar.
En dansk läkare, Ole Worm gillade tydligen aktiviteten för han beskriver fortskaffningsmedlen sålunda i en bok från år 1655; " De skidor jag äger är sex fot långa, tillverkade av ekträ, tre tum breda, men något smalare på mitten, där det befinner sig band av vidjor i vilka man sticker in fötterna. I främre delen äro de uppåtböjda liksom en fartygsstäv och övergå i spets; där prydas de även av en liten träbila, placerade på tvären så att de lättare klyva snön. I bakre delen äro de bredare, icke böjda utan raka. Där de vidröra snön eller marken äro de glattast och överdragna med renskinnsom en gång varit ludet. På övre sidan ha de en åslängs mitten och äro prydda med linjer utefter sidorna".
Det var min själ en omständig beskrivning av så enkla ting. Det är fö. saxat ur "Årstidspraktikan"

Stan är full utav sockertoppsliknande snöhögar, men jag ser inte en enda unge gräva kojor i dem.
Det gjorde mina ungar jämt. På varje snöhög satt en liten snorig rödblommig unge och grävde djupa gropar. Alla barn gjorde det förr. Men nu verkar det inte finnas den sortens barn längre.
Sorgligt om det är så.