torsdag 7 januari 2010

Brorsan



För två år sedan var den här dagen din sista. Din allra sista dag i livet. Älskade brorsan Arnebanane, så jädrans fel det blev. Det var ju för tidigt. Det borde vara förbjudet att dö när man är så ung.
Jag saknar dina roliga historier, de som bara du kunde berätta på ditt speciella sätt. Ditt skratt. Det fattas mig. Du fattas mig så in i ... När du sa, " syrran jag gillar dig". Jag vill höra det igen. Ingen säger det längre.

Jag kan inte radera bort dina mail. Ibland öppnar jag det sista i vilket du talar om att du mår bättre. Du känns så nära då att jag kan höra din röst.


Du finns för du har funnits, men varför hade du så bråttom att lämna oss?


5 kommentarer:

pyrola sa...

Så sorgligt. Går inte att kommentera.

Gittan sa...

Det är skrivet i går men inlagt i dag därför stämmer inte datumet.

Anonym sa...

Livet är såååå grymt ibland. Men känner igen bilden å har många trevliga minnen knutna till den.
Har tänt ett ljus för de minnena
// Inger

Anonym sa...

I går hade de Elvis-special på radion. Märkligt att Arne skulle dö på hans födelsedag.
Men när de spelade Elvislåtarna i ung. en timme så var det Arne jag tänkte på. F.. vad jag saknar honom.

pyrola sa...

En ringa tröst, men jag MER än gillar dig Gittan!