På 1800-talet trodde man att det i kvinnans livmoder kunde utvecklas en körtel som kallades modran. Den kunde tydligen påverka att kvinnan fick allehanda "anfall". Tex. bli hysteriskt ursinnig och tugga fradga. Eller med andra ord; bli heligt förbaskad. Det fanns säkert många anledningar till det. Men arga kvinnor betraktades även förr i tiden som okvinnliga ragator. Om kvinnan bara höll sig glad och snäll, vilade modran lugnt i kvinnans sköte. Bästa botemedlet var att ge flickebarnet stryk med jämna mellanrum, för då upphörde modran att växa. Sorgligt och otroligt nog lever föreställningen än i dag.
Jag ska bilda en klubb för modrans bevarande.
I går tokstädade jag min lilla lägenhet. Fönster och golv fick min totala uppmärksamhet. Välbehövligt. Dessutom hann jag med både en långlånglång motionspromenad. På eftermidda´n belönade jag mig med en afterwork med kollegor på ett nyrenoverat och superfräscht Bodensia. Somnade med Skavlan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar