Som kapten på en övergiven farkost satt jag på bokkafét i går. Det politiska livet lider av näringsbrist i Boden. Helt ensam var jag inte om jag ska vara ärlig, två tappra men missnöjda medlemmar gjorde mig sällskap. Vi turades om att gnälla i kapp, över intepolitiken i vår partiorganisation över inteengagemanget från domandra. Över att nånannan inte städade. Vår egen förträfflighet blev större och större ju mer vi frossade i kritiska omdömen om våra medmänniskor. Nedslagna gick vi hem var och en till sitt. Utan att på något sätt själva bidragit med något konstruktivt.
Jag ska inte leka där onda/missnöjda tankar odlas. Från i dag.
1 kommentar:
alldeles riktigt enligt mig!
Skicka en kommentar