
Hur sjutton gick det till? Nyss var de små, mina ungar och nu, vuxna. Inga mer pressade apelsiner och solesan eller hette det sannasol, vitaminerna som jag mer eller mindre tvingade i dem till frukosten. Hur klarar de sig nu?
Förmodligen hittar de på strategier för att överleva, som alla andra. Kanske det går bra även utan pressade apelsiner.
Jag trodde att mitt immunförsvar fungerade, men jag har blivit drabbad igen. Egentligen behöver jag bara en traktorplogare eller för all del en datortekniker. En kombination av båda skulle vara det optimala. Hästsvansar är inte intressanta längre. Minst av allt behöver jag någon gammal kärlek. Men ... som sagt verkar jag åka dit igen. Å andra sidan är kärlek bra för figuren.
Kan jag hålla vikten på ålderns höst kan det vara värt att ge sig hän.
" De flesta av oss slösar bort våra liv som om vi hade ett ytterligare på banken"
Ben Irwin
Jag ska spara på mitt








Jonas Wilhelm Persson och jag träffades aldrig. Likväl är han min morfar. Han föddes 4/2 1881. I Pjesker. Hans mamma hette Eva Charlotta och pappan Jonas. Morfar och mormor Hilma träffades via en kontaktannons. Det skulle vara kul att veta hur den var formulerad. Och om det var hon eller han som satte in annonsen. Kanske ändå mormor för hon var en driftig kvinna. Kanske så här; sökes, lämplig man med eller utan hästsvans. Traktor önskvärt men inget krav.














