De börjar rusta sig för avfärd, besöksfåglarna. I stora flockar umgås de på gräsmattorna och gör upp resplaner. Likt många svenska pensionärer. Vintern tillbringas i sommarhus i varmare länder, medan sommaren duger bra i Sveriges lagomklimat. Liiite avundsjuk blir jag allt.
Jag är nu övertygad om att det finns ett svart hål i min omedelbara närhet. Det har jag misstänkt en tid, men är nu övertygad. Alltså en osynlig kraft som slukar det mesta det kommer åt. Tex. ett otal antal läsglasögon, låt vara av en billig kvalité men ändå retfullt när de behövs, en nyinköpt kam, ett dyrt reselakan från Sidenselma, ena sockan av otaliga par. Och nu den senaste förlusten min, STOCKHOLMSKARTA!!! Hjälp! Hur ska jag klara mig i storsta´n nästa vecka?Kan jag ha lånat ut den blir min första fråga. Och till vem? Hmm... En bekant bilade ju ner för någon vecka sedan. Kan hon...?
Mina andbekanta guppade omkring i "mitt hav" när jag gick min runda. Jag misstog mig häromsistens, ungarna har blivit stora, snart färdiga att klara sig på egen hand. Men än glider de i mammans kölvatten.
Min yngsta unge är också hon klar att lämna boet. Snart flyger hon som flyttfåglarna till en annan kontinent. Medan stannfåglarna och jag får hålla till godo och invänta kallare tider.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar