Julafton på julpirrstidenDet är inte ofta jag saknar något men en sak skulle jag vilja uppleva igen; Julpirret, den där känslan att snart snart ... dopparedag. Negerbollarna (på den svartvita tiden hette chokladbollarna så) som mamma rullade ihop kvällen innan julaftonen och som smakade alldeles underbart. Kristyrfigurerna med änglarna på som hängdes i granen och som man absolut inte fick slicka på, men som man gjorde i alla fall. De blev nog ganska snuskiga med åren. Julklapparna i garderoben som man klämde och skakade och som såg så ljuvligt hemliga ut. Nicke Lilltrolls "Mossa mossa alla människobarn och ... allt detta bidrog till den stora förväntanskänslan som kittlade så trevligt i magen flera dagar innan julaftonen äntligen kom.
En jul fick jag en leksaksget, vi hade sett "Barnen från Frostmofjället" på bio tidigare och den julklappen blev väldigt älskad. Tyvärr satt Hedlanders Leif från bottenvåningen sönder den på annandagen.
Nej, julpirrstiden är sedan länge över, nu har den ersatts med ett ångestpåslagmodell light över att tiden inte ska räcka till att pengarna och månaden är osykroniserade och att ...
Om 176 dagar är det midsommarafton.
2 kommentarer:
Allting har sin tid. Konstigt att det så ofta stämmer med citat ur Bibeln.
Ändå stygner det i hjärtat efter den bekymmerslösa tiden och idag av julångesten. 176 dagar kvar till..., då är det 175 idag...och fort går det. Vänder natten till tisdag.
Underbar nostalgibild.
Ska nog inte vara något n i stygner, men nu tycker jag det. Får stå kvar.
Skicka en kommentar