Dom vet inte vad dom gör, de stackrarna som ber mig om vägråd. Till exempel i går hejdade en man mig mitt i ett löpsteg. Snorig och svettig förklarade jag hur han skulle köra till Bodenarenan. "Rakt fram och sväng vänster efter korsningen och ... eller hmm jamen det finns säkert nån skylt ..." Den arme mannen såg glad ut och jag fortsatte min runda. Lite längre fram såg jag att han stannat bilen och pratade med en annan kvinna. Alltså kanske borde jag ha en lapp i pannan eller skylt på ryggen med en varningstext, "Fråga inte denna kvinna om vägen ty hon vet sällan själv var hon befinner sig det beror på en känslig kompassnål som vrider sig lite efter sinnesstämning. Och joggar denna kvinna är hon förmodligen hög av endorfiner. Då kan det bli hur tokigt som helst"
I dag ska jag dock hålla mig inomhus och ägna mig åt hushållskära tjänster. Kanske.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar