Det blåste i träa i går, några svagsinta träd ramlade till och med omkull av bara farten. Människan är i muskulärt underläge när naturen spänner sig. Vi skulle verkligen fatta att visa mer respekt än vad vi gör.
Min allra första träff i min ungdom, som inte blev någon när det kom till kritan eftersom jag inte tordes, poppar upp som en deja vu idag när en upphittad vän ska slå en signal. Hjälp, vad tusan ska vi prata om?Nä jag är inte duktig på sånt här. Ska jag låta bli att svara? Eller ska jag låta lite uttråkat luguber? Råd uppskattas?
Vinden skakar om träden, mildare i dag och solen vilar i "havet". Tack för att jag får vara med!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar