Fredszon

I min glasskål som jag fått ärva efter en numera bortgången och icke saknad guldfisk, har jag lyckats skapa en fredlig zon i världen. Mina stenar ligger där och trivs med varandra fast dom kommer från olika länder. Ibland tycker jag mig höra turkiska sånger och brus från både Medelhavet och Stilla havet. men aldrig skrik och hårda ord. Jag är en privilegierad människa som får leva i ett land utan krig. Inte ska jag känna skam och skuld för det. Däremot borde jag vara rustad för att kunna ta emot och bemöta människor som lever utanför fredens gränser med goda tankar och gärningar. Det vill jag. Vill Du?