Det tog lite tid, men nu har jag näsan ovanför lergropen. Jösses vad skönt att andas frisk luft igen. Jag antar att jag är i gott sällskap när jag slirar lite på livets slingerstig.
I dag ska min kropp mätas på gymmet och jag får ett kvitto på resultatet av min träning. Hoppas ... jag har ju gjort mitt bästa.
Våren gör sig ingen brådska.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar