Äsch, inte är det någon depression det är bara jag som bråttomväntar på ... våren, på värmen på ... en massa brasaker. Och glömmer i ivern eller på något annat det fina som ändå pågår just precis nu. Att sockerflingorna finns inom tjugo cykeltrampsavstånd och jag kan få delta lite på kanten av läxförhör och få en kvällskram innan jag cyklar hem i nedförsbacke. Efter en liten vinskvätt med sonhustrun och efteråt att pratat med storfinpojken.
En annan sak jag kan glädjas åt bland för övrigt många fler, är att jag träffar så många trevliga damer på gymmet. Inte ska väl jag sura över kallväder när det finns så mycket värme i min tillvaro ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar