Tänk ändå att gräset låg och lurade under snön och kanske fnissade när jag gnällde och misströstade över all vinter. Och rödbläran som dyker upp vinröd och grann utan att jag ens märker hur det går till. För att inte tala om den illgula åkersenapen som vinkar till mig i dikena när vi åker förbi på väg mot storhavet.
Hej ropar dom, nu är vi här! Och alla fåglar som har så brått att skaffa barn i sina nybyggda bon. Hoppas dom vet vad dom gör och åtminstone håller avstånd till grannarna. Men nej, fåglar kanske är turfria och slipper comviden. Det drabbar nog bara oss tvåbenta individer.
Det är försommar och det är en massa blivande studenter som skränar och skrålar och spelar hög musik när jag ska sova, men vet du, om det gnäller jag inte, eller bara lite. Man vill ju inte bli betraktad som en sån där gamling som glömt bort hur det är att vara ung och ha roligt. Det är bara det att jag inte kan komma ihåg att vi störde någon annans nattsömn, vi hade roligt på annat sätt.
Nyssens hade jag ett samtal med min allra bästa vän som var en av personerna jag hade roligt med i ungdomstiden och under alla andra tider i livet. Fortfarande kan vi skratta åt saker och förargas över andra saker För det mesta är vi överens.
