Ilska

Häromdagen blev jag uppmanad av min chef en TF för övrigt, att inte vara förbannad när jag uttryckte ilska över en för oss anställda en förändring som innebär en försämring av vår arbetsmiljö. "Du ska inte vara förbannad" sa hon översittaraktigt. Jag svarade att jag äger mina känslor och tar mig rätten att reagera på orättfärdigheter. Eller så sa jag någonting annat. Jag vet inte så noga. Men det var ändå något åt det hållet.
I min bransch, omsorg och rehabilitering, råder största möjliga tystnad bland kollegorna. Bristande ledarskap och en snålbörs gör att kollegiet har kroknat och man gör det nödvändigaste i bästa fall och smågnäller med kollegan.. Jag ser att arbetsglädje och initiativkraft har blivit en bristvara. Om jag hade varit chef hade jag uppmanat personalen att bli lite förbannade för ur ilskan kan kreativiteten växa och stora saker hända.