Feminism handlade ett program som Belinda Olsson inledde på kvällskröken i går. Svettig efter ett gympapass landade jag framför teven. Duschen fick vänta. På ett roligt men i mitt tycke ändå seriöst sätt intervjuade hon kvinnor i olika åldrar och med olika arbeten och erfarenheter. Jag har aldrig känt systerskap med andra kvinnor än mina biologiska systrar. Har tyckt att det klingat falskt och lite fånigt. Känner mig mer som humanist än feminist. Eller egentligen vet jag inte. Jag är kvinna och även människa räcker det? Ändå har jag kämpat för lika lön och orättvisor ... ja ni vet, som fackligt aktiv på sjuttiotalet. Jag ser inte att det har förändrats nämnvärt så många år efteråt. Kan det vara som jag tror att om man hela tiden hävdar att orättvisa löner och annat som kan sorteras dit, som specifika kvinnofrågor, konserverar i stället för att driva kampen framåt? Jag tror det i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar