Alla dessa människor. I vimlet såg jag ... Anette. Här i Vancouver. Men det är inte möjligt. Hon finns ju inte ens kvar i Sverige eller ens i livet. Det händer så ofta att jag möter någon som liknar någon bekant. Eller en kopia av någon annan. Det kan ju inte finnas hur många kombinationer som helst. Trots allt har vi fått två ögon, en näsa, en mun och två öron. Och en kropp med armar och ben, händer och fötter. En del av oss har också hår av olika färger på huvudknoppen. Så lika och så olika. Även här långtbortistan.
I dag har jag diskuterat invandringspolitik med en äldre herre. På engelska. I am impress.
1 kommentar:
Såg du inte mig? Jag vinkade frenetiskt ;)Ska bli intressant att höra vad karln hade att säga. I´m impressed too by your English. Good girl go on and on and on....
Skicka en kommentar