Snart ...

Näst sista ... rackarns vad tiden har snärjt i väg. Jag kom ju nyss, och redan. I går besökte vi Whistler, en fantastisk vacker plats bland höga fjälltoppar. Och där gick ju vinterolympiaden häromsistens bara en sån sak. I dag har mina ungdomar paddlat kanot, dock inte jag eftersom min paniska skräck för kombinationen liten båt och mycket vatten avhöll mig. Det var ett urbefolkningsarrangemang som blev mycket uppskattat av deltagarna. Och jag uppskattade att alla klev torrskodda i land.
I kväll blir det The Grande Finale med ett stort fyrverkeri. Jösses inte hade Vancouvarna behövt ställa till med så mycket bara för att jag ska åka hem. Men okej då.

Bergsbestigning

I går traskade Idafina och jag 2830 trappsteg uppför Grouse Mountain. En turistled som nästan är ogörlig för en oldis som jag. Alltså det var ingen vanlig mestrappa utan det blev en lodrät (nästan) promenad med höööga knän. Men ... vi klarade det på drygt en och en halv timme som anses som normalt. tyvärr missade vi inhägnaden med Grizzlybjörnar, eller not.

Folks

Alla dessa människor. I vimlet såg jag ... Anette. Här i Vancouver. Men det är inte möjligt. Hon finns ju inte ens kvar i Sverige eller ens i livet. Det händer så ofta att jag möter någon som liknar någon bekant. Eller en kopia av någon annan. Det kan ju inte finnas hur många kombinationer som helst. Trots allt har vi fått två ögon, en näsa, en mun och två öron. Och en kropp med armar och ben, händer och fötter. En del av oss har också hår av olika färger på huvudknoppen. Så lika och så olika. Även här långtbortistan.
I dag har jag diskuterat invandringspolitik med en äldre herre. På engelska. I am impress.

Åter en dag i den vackra Vancouverstaden.

Framme

Framme efter många timmar i luften och ännu mera i väntan på marken i Stockholm och i Amsterdam. Men vad gör det när jag till slut fick träffa Idafina och hennes Sean. Dessutom blev måndagen ovanligt lång. Vi landade på timmen samma som vi for. Vilket trolleri. Jag har hunnit med en milpromenad och ett träningspass på gymet. Och såklart lite shopping på engelska som motion för hjärnan. Jag och affärsfolket gläds över att jag har tolkhjälp med mig.
Fortsättning följer.

Nu

Så kom den här dagen, avresedagen till det stora landet i väster. Till Idafina. Snart ska min nya Amerikaväska komma upp från källarskrubben och bli fullpackad med ... ja vad ska jag ha med mig? Lite söndagsgåbortskläder förstås, jag ska ju träffa nytt folk och måste väl anstränga mig lite, varma kläder är nödvändigt, klimatet är som en normalvarm svensk sommar, regnkläder, träningskläder och en och annan bikini och ... Ja allt annat finns säkert att köpas på plats. Mittimellan och hans gulliga flickvän har gästat mitt hem under en trevlig vecka och blir mitt ressällskap till Stockholm. Tidigt på måndagsmorgon lyfter flygplanet. Here we come.

Minipotatisar

Umgänge

Trevligheterna avlöser varandra denna sommar. I går förskottsfirade sockerflingan och jag hennes kommande födelsedag med att ha en "farmorsdag" med utemat och shopping. En tradition som jag hoppas vi kan fortsätta med ännu många år. Mot kvällskvisten var jag bjuden på tantmiddag hos förritiden-grannar med god mat och trevlig samvaro. Gårdagens matintag kommer att räcka minst tre dagar framåt. Praktiskt.
Två arbetsdagar kvar innan semester.

Trevligt

Gårdagens trevligheter smakar fortfarande karamell i munnen. Det allra bästa var förstås mittimellan och hans flickväns hemkomst. Med en timmes (bara) försening tuffade stockholmståget in på stationen med finungarna. Klart att vi var på perrongen, fadern och jag. Det är roligare att välkomna än avskeda. Trevligheten nummer två var ett litet fika och en strandpromenad med en vän som jag en gång önskade skulle bli någon slags kärlek men som inte orkade, men vänskapen består i vart fall. Trevligheten nummer tre var träffen med bästaLena med make och en utemiddag på lokal. Som jämvikt på allt trevligt smög sig en otrevlighet med mest för balansens skull. Besöket på Forex sket sig. Jodå jag skulle visst få växla mina svenska pluringar till kanadensiska pengar om det förbaskade ID-kortet hade följt med till Luleå och inte valt att stanna kvar på mitt jobb.
Det blir en ny Luleresa i dag.

Snart

Om fem arbetsdagar ... semester! Om elva dagar ... på väg till Idafinagullefjun. Äääntliiigen. Trevliga snartar väntar i kö.
I dag ska jag kolla med resebyrån om dokumentet jag dragit ut från johansson är en flygbiljett på riktigt. Man vet ju inte nowadays. I dag stortvättar jag, täcken, kuddar, stolsdynor och guvetallt vad som åker in i den hungriga bävern i källaren. Rent ska mitt hem vara när jag reser bort. Utifallatt nåt händer som gör att jag inte kommer hem.
I går träffades vi, den kompetenta tjejkvartetten från tidigare för en utemiddag. Vi behöver en uppdatering med ojämna mellanrum.

Trevligt

En trevligkänsla blommar i hjärtat när jag ser att aktivitetsparken växer fram strax vid ån. Mitt i grönskan, mitt i underbarheten. Hoppas att det blir en trivsam mötesplats för en aktiv samvaro oldisar emellan. Så var andemeningen i mitt medborgarförslag.
Här ska människor från när och fjärran öva upp balans, styrka och skrattmuskler. Det kommer att bli hyvens.

Festivalfinal

Utanför mitt fönster och mina öron har en sommarfestival ägt rum under dagarna tre. Jag har deltagit både ute och inne. Nu håller den på att monteras ned och ställs undan till nästa år. Det känns vilsamt att lagomheten får återta vardagen.
I morgon om två veckor är jag på väg till Kanada. Jag övar på det.