Kirunasolen har vaknat och ger morgonen en trevlig start. Mors fönster är putsade till hälften, ja till antal givetvis. I frysen ligger hundra kanelbullar och väntar på kalas. Jag fick mycket ur händerna i går. Fortsättning följer. Först en traditionell nostalgipromenad. Det missar jag sällan när jag är i min barndomsstad. När jag passerar huset på järnvägsgatan där jag växte upp, tar jag tag i den lilla flickan som alltid står och väntar vid husknuten. Tillsammans tar vi glada hoppsasteg hela backen upp till stadshuset.

I dag blir det en generalrepetition på mors 85-årsdag. Nästa söndag när hon fyller år är jag inte här och själv tycker hon att det kan behövas två fyllerifirande vid sådan hög ålder.