dröjer sig en smutsig snöhög kvar,
kaxig och obrådskad.
Trots
att sädesärlan vickar uppfordrande
med sina långa stjärtfjädrar.
Trots
att koltrasten lockar trånfullt
efter kärlekspartner.
Trots
att storspoven
vemodigt ropar efter rättvis värme.
Trots
att gula tussilagon
konkurrerar om plats.
Kanske ligger den där
bara för att ge svalka
åt våreuforin
kalle
SvaraRaderaExakt så är det,en enda lång rad med trots, men sen skall vi väl äntligen få värme.
Kram Inger
TROTS allt ska vi stå ut och TROTSA kylan, vi har det majvita LJUSET som tröst.
SvaraRaderaVackert skrivet Gittan:-)